ändå

börjar bli så sjukt trött på att alla säger hur jag ska göra och vad jag ska göra och vad jag ska säga osv.
jag är 19 år om 2 dagar och jag kan ta hand om mig själv och jag ska göra det jag vill. nu menar jag inte att jag ska börja knarka som min brorsa trodde när jag sa att jag ska göra vad jag vill men ni fattar vad jag menar.  

jag har påsklov men är ändå inte ledig.
jag stressar fast jag ändå inte har någonting i skolan typ.
jag äter mindre ändå är jag inte hungrig.
jag är trött ändå jag sover minst 5 timmar per natt och det brukar räcka för mig.
jag borde tänka på mig själv men ändå så tänker jag på andra, som vanligt.
jag känner mig lycklig men ändå nere.
jag har allt jag någonsin velat ha men ändå saknas något.

jag är inte deprimerad eller något som de nu kan verka men jag vill bara lära mig att säga ifrån och inte behöva ta order från andra, jag är inte någon apparat som man kan styra även om man skulle vilja det.


Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0